Skor skor skor

Febern höll bara i sig en dag sedan kände jag mig som vanligt igen. Tog det dock lugnt och vilade två dagar innan jag tränade igen. Fredag - Söndag blev det 4 pass. Fredagkvällen bjöd på en lugn 10 km runda där jag passade på att springa delar av Milspåret. Lördagen blev det två rundor. Först en sväng med sonen i joggingvagnen runt ett djurgården fullt med folk vilket gjorde det något jobbigt att ta sig fram. Sedan på kvällen en ny runda runt djugården denna gång utan vagn och med betydligt mindre folk.

Igår blev det så en lite längre runda. Sprang 1:a varvet på Stockholm Marathon banan, kändes mycket bra. Men jag sprang nog egentligen lite för fort, speciellt med tanke på att jag vill vara hyfsat pigg i benen till Milspåret imorgon så jag klev av efter 20km. Lite längre och långsammare hade väl egentligen varit bättre...

Sedan till det här med skor, jag trodde jag hade bestämt mig för vilka skor jag skulle springa maran i nu i år, men efter gårdagens pass är jag inte lika övertygad längre. Hade bestämt mig för mina "halvlätta" Adidas (260g) skor men kände mig rätt stum i benen efter 20k igår. Frågan är ju då om jag hade känt mig mindre stum med mer väldämpade skor? Eller var jag bara allmänt stum i benen?

Just nu står valet mellan Adidas CC Rotterdam IV eller Nike Air Zoom Elite+ 4 (318g) (ja jag kan hela namnen och vikten i huvuet, vilket jag även kan på mina övriga 3 par). Jag har ju två veckor på mig att komma fram till en lösning...

Tungt

Igår skulle firas. Passet som skulle ta mig över 1000 km i år skulle springas. Men det blev inte så mycket glädje i det hela, det var nog det tyngsta passet jag sprungit i år. Benen kändes som pinnar hela vägen och jag kände mig riktigt seg i kroppen. Trots det kände jag mig ganska pigg i huvud och flås.

Över 1000 km kom jag även om det inte var med många meter, hade nog klivit av tidigare om inte den gränsen hade lockat.

Och givetvis så var det något som inte var som det skulle med kroppen. Kände mig inte alls bra när jag kom hem och hade duschat, började få feber känsla i kroppen. Nu har jag legat i feber och svettats hela natten, vi får väl se när jag mår bättre igen...

10k@5:25

Kungsholmen Runt Halvmarathon 2009

Hur snabbt ska man springa? Om man inte springer för fullt på träning är det svårt att veta hur fort man kan springa när det är tävlingsdags. Just frågan hur snabbt ska jag, vågar jag, springa var den fråga som jag funderade mest kring innan start av Kungsholmen Runt .

Starten Kungsholmen Runt

Jag hade ju inte ens planerat att springa halvmaraton utan 10 km. Men eftersom jag fick tag på en plats till Stockholm Marathon i sista stund kändes halvmaraton som en bättre förberedelse. Det gjorde ju att Anton, som jag gett en start på 10 km i födelsedagspresent också blev tvungen att springa halvmarabanan.
Eftersom jag sprang Stockholm Halvmarathon precis under 1:45 i höstas (ok att jag var otränad men ändå) så var det den tiden jag utgick ifrån. Rimligt kändes att jag borde kunna gå under 1:40 nu med mer träning i benen. Samtidigt visste jag ju att för att seeda upp mig på Stockholm Marathon så var gränsen 1:35 så målet blev nog ändå 1:35 när jag ställde mig på startlinjen.

Jag och Anton i starten

När starten gick försökte jag mest hitta ett jämt och skönt tempo och följa med löparna runt omkring. Jag hade ju även kollegan som skulle springa 10 km att ta rygg på även om jag kände att det skulle bli för hårt att följa hans tempo de första 10. De första 3 kilometrarna gick på 4:15 i snitt. Då började jag bli nervös. Jag kommer gå helt in i väggen om jag fortsätter i det här tempot tänkte jag och lugnade mig något. Kilometer 4 gick på 4:21 och 5 på 4:24. Sedan blev jag irriterad på mig själv, varför sänka tempot om jag hittat en fart som känns bra? Låt det bära eller brista tänkte jag och försökte hitta rytmen igen.
Anton hängde med i rygg och jag såg kollegan som var ute på 10:an lite framför mig och det gjorde det lätt att låta benen fortsätta i min 4:15 rytm som jag nu hittat tillbaka till. Tog lite sportdryck vid första vätskekontrollen för att inte drabbas av energibrist i alla fall. Tappade fokus efter drickandet och kände tendenser till magont, det släppte dock efter någon kilometer. Nu när vi närmade oss Kristineberg gick den hittills helt platta banan över i en mer kuperad sådan. Det kändes direkt i benen och andhämtningen blev rejält tyngre när det gick uppför. Försökte hålla samma fart på benen uppför genom att minska steglängden. Sedan öka igen på krönet och släppa på när det väl gick utför. Vet inte om Anton är med i rygg längre, har han släppt i backarna kanske?

Jag på upploppet där fötterna suger fast i gräset

Ny vätskekontroll, nöjde mig med vatten den här gången. Hjälpte tydligen inte, kände mig som jag blev helt full med vatten och luft i magen. Försökte låta bli att tänka på det och fokusera på löpningen istället, hade ju kollegan på 10 km lite framför kanske kunde jag hålla jämna steg med honom första varvet ändå?
Äntligen rejält nerför och på väg in mot varvning, lyckas rapa upp luften som legat som en ballong i magen och kan äntligen släppa på ordentligt och den 9:e kilometern går på 3:51, hinner i fatt kollegan och ropar åt honom att öka nu när han bara har en kilometer kvar. Har känt mig grymt stark första 10 km, som avverkades på 42:17 enligt min klocka, så nu funderar jag bara på när kilometertiderna ska börja öka även fast jag försöker springa fort. Det ger dock lite självförtroende att jag vet att kommande 5-6 kilometrarna är det helt plant, då borde jag orka fram till backarna kommer, hur jag ska göra sen får jag fundera på då.
Vågar mig på lite sportdryck blandat med vatten vid den tredje vätskekontrollen, jag vill ju ha i mig energin men är lite rädd för att magen ska säga ifrån. Längs med Norr Mälarstrand och hela Karlbergskanalen på andra varvet hittar jag ganska bra draghjälp och resan är förvånansvärt behaglig. Jag känner mig fortfarande stark!

Anton i mål på den grymma tiden 1:36:03

När backarna kommer börjar det dock bli segt igen hamnar i ett vakuum utan löpare omkring mig och får försöka hålla farten själv. På väg mot Kristinebergs T-bana blåser det motvind och det börjar kännas benen jag känner mig inte lika stark längre. Försöker fokusera på att jag bara ska ta mig upp till Rålambsvägen och sen blir det utför. Jag börjar nu inse att det kanske även är möjlig att gå under 1:30. Jag kollar klockan allt oftare orolig över att tappa fart. Trycker på ordentligt nerför igen och den 20:e kilometern som ungefär borde motsvara den 9:e går även den på 3:51. Sedan är det bara bita ihop och köra sista kilometern allt för att gå in under 1:30. Det är segt och när jag kommer in på upploppet som är på gräsmattan i Rålambshovsparken känns det som att fötterna sugs fast i gräset. I mål på 1:29:15 och ett nytt prydligt personligt rekord. Otroligt nöjd!

Två trötta men nöjda löpare

När jag efteråt analyserar loppet och tiderna och ser att jag fått till en negativ split känns det nästan ännu bättre. Andra milen gick på 41:48 enligt min klocka.

Nöjd

Grymt nöjd efter målgång på halvmaran! Enligt min egen klockning på något över 1.29...

Nummerlapp

Var och hämtade ut nummerlappen till Kungsholmen Runt idag. Lite varuprover följde med i påsen. Mest spännande var att man fick med ett prov med Veet Wax Strips, springer man fortare utan hår på benen? Tror inte jag kommer forska i det...

Lördag

På lördag är det dags för Kungsholmen Runt.
Jag har ju anmält mig till 10 km rundan men det blev ju inte riktigt bra nu när jag lyckades få en plats till Sthlm Marathon redan i år, då vill jag ju springa halvmaran som förberedelse. Nu har jag i alla fall lyckats övertala en av de jag ska springa med om att uppgradera till halvmaran, om det finns möjlighet.

Alltså, förhoppningsvis är det Kungsholmen Runt halvmarathon som gäller på lördag. Det ser jag framemot med mycket glädje och en av kollegorna som ska springa 10 km får agera hare och se till att hålla upp tempot första milen.

Lunchintervaller

Lunchintervaller, eller fartegointervaller kanske man kan kalla det. Körde ett pass på lunchen för att passa på att springa utan joggingvagnen en gång den här veckan. Bara för att få en liten egoboost med fartkänsla tänkte jag att jag bara skulle köra 3 snabba kilometrar och resten lugnt. Men det kändes så bra att jag körde en extra.

Alltså 4 kilometrar (3:50,3:42,3:55,3:47) men jag körde ganska lång joggvila mellan dem lite olika lång beroende på när backarna kom, passade på att lägga dem under joggvilan :-).

Ett skönt pass som nog mest var bra för huvudet. Totalt blev det 12,3@5:05

Topplista

Ok, nu har det bara gått tre dagar på månaden men det gäller ju att passa på medan man kan. Härligt att se sig själv och sonen i topp på kommunlistan på jogg.se. Det lär nog inte bli så många fler gånger...

Sega ben

Vy från S:t Eriksbron

Även om det var en härlig kväll så var mina ben ordentligt sega, i alla fall de sista 5 km. Hade en son som absolut inte ville sova med mig i joggingvagnen. Han satt snällt tyst men vaken hela tiden, och det var i 1:37 timme. Totalt 19k@5:06

Lördagkväll

En riktigt härlig kvällsrunda med sonen insomnande i joggingvagnen. Härlig känsla att njuta av en löparrunda samtidigt som kvällen intar staden. 19k@4:54

Sommar

En skön runda i Sommarvärme med joggingvagnen. 12k@4:49. Sonen sov skönt hela rundan.

D

D eller 17686. Det är min startgrupp och mitt startnummer i Stockholm Marathon.


Hoppas att det är något mindre trängsel i startgrupp D än det jag upplevde när jag startade i sista startgrupp 2006. Då tog det ett antal kilometer innan man kunde hålla sitt eget tempo och hitta flytet i löpningen. Den gången hjälpte i och för sig inte det efter som jag klev av efter ett varv, men ändå.

Igår sprang jag och hämtade sonen hos farmor. Första gången jag klarar att hålla mig inom lågpulsområdet när jag springer med joggingvagnen och jag gjorde det utan problem dessutom.
12k@5:25%134 (dessa konstiga siffror innebär alltså 12 kilometer, 5:25 minuter per kilometer i snitt och en snittpuls på 134 slag per minut)

Extraplatser

Det var 17 år sedan jag tog mig runt Stockholm Marathon första gången, jag gjorde det igen året efter. Sedan dess har jag, även om jag stått på startlinjen en gång till, inte tagit mig runt någon mer gång.

Målgång Stockholm Marathon 1992

Planen var att jag skulle ta mig runt med äran i behåll 2010. 75 extraplatser till ett sedan länge fullsatt marathon ändrade dock planerna. Den 30:e maj smäller det, för nu har jag lagt beslag på en av dessa extraplatser!

Som ett delmål på vägen till marathon 2010 kommer jag alltså även att springa i år. Mest för att få njuta av stämningen av att springa Stockholm Marathon istället för att springa ett långt träningspass. Men givetvis har jag andra mål också, förutom att njuta av loppet. Min tid från 1992 vill jag ju slå (4:10:16). 4:10 känns dock lite ojämt så målet är att gå in under 4 timmar, för att sedan nästa år gå under 3:30.

I helgen blev det både snabbdistans och långpass. Lördag 5k@4:04 Söndag 25k@5:07.

Kompression

Tekniska prylar vid löpning har jag en förkärlek för. Men någonstans blir det jobbigt att ha med sig för mycket prylar. Därför har jag nu skaffat ett tekniskt klädesplagg.


Ett par 2XU kompressionstights. Har hunnit springa två pass i dem och de känns otroligt snabba. I onsdags blev ett tänkt lungt återhämtningspass ett tempopass istället. Eftersom jag haft lite ont på baksidan av höger knä tänkte jag ta det lugnt.

När jag kom ut var det dock en helt otrolig löpkänsla, jag kände mig som att jag var längre än alla jag såg runt omkring och att jag liksom flöt uppepå marken för varje steg, jag kände mig som en snabb jätte. Det gjorde att jag inte ville sakta ner utan bara följde med den farten jag hade. Efter 5 km @4.24 försökte jag dock ta mitt förnuft till fånga och sakta ner och ta det lungt hem igen. Det gick väl sådär med 4,7 km @4.41.

Igår blev det däremot ett lågpulspass, men även det gick ganska fort 12 km @5.06%140. 17 grader och sol så det var nästan för varmt med långa tights men jag måste ändå säga att jag är mycket nöjd med mina 2XU, det är grymt sköna och det känns verkligen som att det håller ordning på benen.

Jobbmorgon

Igår blev det en vilodag då jag kände mig något sliten efter långpasset i lördags. Får ta igen det idag. 07:30 var det ut genom dörren och en riktigt fin tur i morgonsolen ut till Kista. 12k@5:17.Kändes riktigt skönt även om jag efter 3-4 km kände av baksidan på höger knä lite, en känning som jag fick efter i lördags. Men det känns inte speciellt farligt så det blir nog att springa in till stan också. Håller det här vädret i sig blir det en kanonrunda!

Långpass

Igår, lördag, sprang ut till LG, Nacka och tog en paus efter 8 km innan jag fortsatte långpasset in mot stan igen. Var ganska blåsigt och kallt, kom till och med några snöflingor, men när solen var framme värmde den skönt. 25k@5:22. Fick en blåsa under ena tån och känner mig lite seg efteråt... Blir nog ett riktigt lugnt återhämtningspass idag.

Idéer

Efter påskhelgen i Tylösand har jag fått endel konstiga idéer i huvudet när det gäller löpningen. Jag funderar på att springa långt!Jag funderar på att vid nästa tillfälle jag är på västkusten springa mellan Båstad och Tylösand. En sträcka på ca 48 km. När jag började kolla kartor och fundera på sträckning så insåg jag att sträckan har genomförts som en del i Sverigestafetten på jogg.se. Även om de då stannade i Halmstad och inte fortsatte ut till Tylösand. Det gör det ju i alla fall enklare att hitta en sträckning som går att springa.

Denna idé väckte även en annan spännade tanke på att springa långt, som jag kanske till och med försöker genomföra innan Båstad-Tylösand, vilket jag lovar att återkomma till...

Sommarhelg

Livräddartornet i Tylö Sand

Firade påsken i Halland/Skåne och det kändes som att sommarsemestern redan hade börjat. Kombinerade med ett miniträningsläger med tre dagar löpning.

Tylöbäck sätter stopp för vidare löpning på stranden

Dag 1 som synes på mobilinlägget nedan 20 km fördelat med 10 km på något kuperad Prins Bertils stig i Halmstad och 10 km på mycket kuperad Prins Bertils stig respektive Tylö Sand (själva stranden). 20km@5:03 . Efter 6 kilometer kom nog det allra största sommarupplevelsen under hela helgen och det var inte att någon badade utan det var en humla som flög in i min mun. Som tur var hann jag plocka ut den innan jag svalde.

På självaste påskafton blev det ett grymt backpass i Båstad. I samma fina väder men något mer blåst sprang vi först 2,6 kilometer nerför och sedan 3 kilometer uppför igen även om rundan gick precis som det låter, i en runda. Sprang tillsammans med A och F vilket gjorde att tempot, speciellt uppför, blev riktigt bra. Den tyngsta kilometern uppför gick på 5:35. Totalt 5,68km@4:58. Enligt GPS en totalfallhöjd på 320 meter. 160 nerför och 160 uppför.

Skulle behövt solglasögonen

Tänkte ta ett återhämtningspass på söndagen men eftersom det fantastiska vädret höll i sig så var det lätt att dra på lite extra i solen. Måste dock ha varit trött efter gårdagen för efter 6 kilometer glömde jag att lyfta på fötterna och låg plötsligt förvånad raklång på backen. Hann i sista stund dämpa fallet något med händerna. Lite blodvite i handflatorna men inget värre. Så efter att ha hämtat andan någon minut kunde jag fortsätta som planerat. 14,6km@5:14.

Tylösand

Härlig sommarrunda i Tylösand, 20km i solen! Svårt att ha det bättre!

Premiärmilen - en skitdag?

De som startat i tävlingsklassen kl 12 går i mål

Vaknade och kände att kroppen inte var helt pigg. Funderade på om det berodde på att jag höll på att bli förkyld eller om det bara var nervositet inför loppet som spelade ett spratt. Inte heller foten kändes helt bra trots vila i tre dagar efter Kista äventyret. Undrade om det var en blivande skitdag jag vaknat till, men oavsett så hade jag bestämt mig för att springa.

Funderade länge på vilka skor jag skulle ta, mina lättare skor som har hål i sulan(för att spara vikt) eller mina Elite+ som inte har hål i sulan. Eftersom det enligt banbeskrivningen skulle vara 1 km på grus och resten asfalt föll valet på de lättaskorna, trots risk för endel vattenpölar som skulle kunna komma in i skorna.

En äng som mest bestod av lervälling efter dagens slut

Hade haft funderingar på att värma upp genom att springa ut till starten men med en fot som gjorde ont och en kropp som kändes sådär blev det tunnelbana ut. När jag kom till starten så insåg jag snabbt att jag gjort fel skoval. Det mesta av startplatsen befanns ute på en dyblöt lerig äng så redan innan jag fått av mig överdragskläderna var jag genomblöt om fötterna. Men jag är ju van, det var ju precis likadant vid halvmaran i höstas (om än inte lika lerigt).

Kladdigt!

Starten för motionärerna närmade sig och jag tog av mig överdragskläderna och begav mig till starten. Hamnade i mitten av fältet då jag inte hade någon lust att försöka tränga mig framåt. När sedan starten gick insåg jag hur mycket folk det faktiskt var framför mig, tog ungefär en minut för mig innan jag passerade startlinjen efter att startskottet gått. Tur att de tar tiden efter när man passerar startlinjen.

Första 3 kilometrarna sprang jag mest och kryssade mellan alla människor och eftersom jag redan var blöt om fötterna sprang jag mycket i dikeskanten där det i och för sig var blött men inte så mycket folk. Sprang även på tå/framfot då jag var rädd om min onda fot. När det blev lite lättare att ta sig förbi löparna framför började jag återgå till mitt normala löpsteg mitt på foten utan att känna smärta. Nu handlade vägvalet mest om att undvika det värsta vattensamlingarna och den stora lervälling som kom efter 4 km eller så. Varvning efter 5 km på 22:36. Även om jag kände att jag använt en del krafter på att hitta eget spår så kände jag ändå att jag nu när det blev mindre folk kunde öka farten till 4:20 tider.

Efter att återigen passerat lervälling och jättevattenpölar, då jag inte ens brydde mig om att väja utan sprang rakt igenom, började jag dock bli trött och tappa tid. Det är den mest kuperade delen av banan och nu kände jag av det i kroppen. Viljan fanns inte riktigt att trycka på, var rädd för att kroppen skulle säga ifrån och gå in i väggen. Så på kilometer 8 och 9 låg jag strax över 4:30.När jag var förbi backarna och uppe på asfalten igen och det bara var 1 kilometer kvar vågade jag dock tro på mig själv igen och ökade så mycket jag vågade. Sista kilometern hamnade på 3:50.

Gick i mål på 44:08 och var rätt trött. Kände direkt av foten när jag gått i mål så att springa hem var inte att tänka på, det blev tunnelbanan hem också. Sedan ett skönt varmt bad och lite strech.

Plakett, vatten, kexchoklad och banan efter målgång

Nöjd med genomförandet och tiden med tanke på förutsättningarna och även om jag inte alls kände för att springa vare sig före eller efter loppet så gick just de 10 km helt ok att springa. Hade egentligen inte räknat med att vara snabb alls ännu. Men med den tiden känner jag samtidigt att jag har ännu mer i kroppen redan nu, om förutsättningarna för banan och min kropp bara är lite bättre. Ser redan framemot Kungsholmen runt!