Idag gjorde det inte lika ont, känns positivt att smärtan avtar mer och mer. Det gör fortfarande ont men nu kan jag njuta lite av att springa igen. Och det är väl tur det när man springer runt ett sommarvarmt Djurgården i kvällssolen samtidigt som man hör repetitionerna från allsången uppe på Skansen. Då är det svårt att inte njuta, tror till och med att jag glömde bort det onda helt för en stund.Ett otroligt sug efter att springa och vädret gjorde att jag hade en enorm löpglädje när jag stack iväg. Det gjorde ju givetvis att jag höll lite för hög fart, det brukar bli så. Ett ytterligare bidrag till den höga farten var att jag gav vika för det enorma begäret att åter ta på mig tävlingskorna. De är grymt sköna mina Adios.
Sista halvan av rundan innehåll med andra ord några dippar då orken inte riktigt räckte hela vägen och något annat är nog inte att vänta med tanke på träningsuppehållet på drygt två veckor.
Ett härligt tempopass blev det i alla fall av det hela. 12k@4:45
