onsdag 29 juli 2009

En tung kropp

Uppladdningen veckan innan Falkenbergs Stadslopp blev inte riktigt som jag hade hoppats. Kroppen kändes sliten hela veckan så jag satsade på att vila så mycket som möjligt för att komma i form. Tog ett väldigt lätt träningspass på torsdagen bara för att få springa igenom kroppen innan loppet. Det gjorde mig inte direkt gladare för segare träningspass var det länge sedan jag upplevde.

Så när det blev lördag och dags för stadsloppet hade jag inga större förväntningar trots att kroppen faktiskt kändes ganska ok när jag vaknade. Eftersom dygnsrytmen blivit något annorlunda under semestern och starten gick klockan 14:00 var det nästan svårt att hinna med både frukost och lunch innan loppet och samtidigt inte äta för tätt inpå. Det fick bli en lättare hamburgare i bilen på väg till Falkenberg vid 11:30 tiden.

Väl framme i Falkenberg lämnade jag familjen på restaurang för en mer ordentlig lunch än den jag åt, medan jag gav mig iväg för att först, givetvis, uppsöka en toalett och sedan ägna mig åt en ordentlig uppvärmning för att vara säker på att få igång kroppen.

Efter att under uppvärmningen ha villat mer ner till Vallarnas Friluftsteater och fått lite Stefan & Krister känsla i kroppen började jag känna mig ganska laddat och tron på att gå under 40 minuter började svagt väckas till liv igen. Men medveten om hur veckan varit gjorde att tanken ändå var att försöka starta förhållandvis lugnt för att ha krafter kvar på slutet i loppet.

Då jag numera tillhör IK Jogg.se hade jag passat på och anmält mig till tävlingsklass och fick därför starta längst fram i startfältet. Därför flöt starten väldigt bra för mig när starskottet trycktes av vid 14:00. Trots min tanke om att starta lugnt gick första kilometern, som gick på gatsten, på 3:42. Följande 3 kilometrar gick väl mera i tänkt tempo på 3:55, 3:47 och 3:58.

Halva loppet passerades på 19:33 vilket tidsmässigt kändes bra men kroppsmässigt kändes det inte lika bra. Redan nu började jag få svårt att hålla kilometertiderna under 4:00 per kilometer och jag kände att kroppen inte orkade riktigt som jag hade hoppats.

De sista 5 kilometrarna låg alla en bit över 4 minuter och jag fick ändå slita för att inte tappa ännu mera. Tyckte att jag försökte trycka på sista kilometern i mot mål, som i och för sig innehåller en kort brant backe på slutet, men den gick inte
fortare än 4:09. Väl i mål var jag ändå nöjd med sluttiden på 40:41. Kroppen hade inte mer att ge den här dagen helt enkelt.

När jag skriver detta har det gått några dagar sedan loppet och kroppen har efteråt varit rejält sliten, betydlig mer än efter något tidigare lopp till och med maran, så jag befinner mig nog inte helt på topp.

Målet att gå under 40 minuter på 10 km kvarstår, men när jag väl klarat det vet jag inte hur många fler 10 km lopp det blir, för det är ingen njutning att springa dem kan jag meddela. Jag tror marathon är mer min grej.