D

D eller 17686. Det är min startgrupp och mitt startnummer i Stockholm Marathon.


Hoppas att det är något mindre trängsel i startgrupp D än det jag upplevde när jag startade i sista startgrupp 2006. Då tog det ett antal kilometer innan man kunde hålla sitt eget tempo och hitta flytet i löpningen. Den gången hjälpte i och för sig inte det efter som jag klev av efter ett varv, men ändå.

Igår sprang jag och hämtade sonen hos farmor. Första gången jag klarar att hålla mig inom lågpulsområdet när jag springer med joggingvagnen och jag gjorde det utan problem dessutom.
12k@5:25%134 (dessa konstiga siffror innebär alltså 12 kilometer, 5:25 minuter per kilometer i snitt och en snittpuls på 134 slag per minut)

Extraplatser

Det var 17 år sedan jag tog mig runt Stockholm Marathon första gången, jag gjorde det igen året efter. Sedan dess har jag, även om jag stått på startlinjen en gång till, inte tagit mig runt någon mer gång.

Målgång Stockholm Marathon 1992

Planen var att jag skulle ta mig runt med äran i behåll 2010. 75 extraplatser till ett sedan länge fullsatt marathon ändrade dock planerna. Den 30:e maj smäller det, för nu har jag lagt beslag på en av dessa extraplatser!

Som ett delmål på vägen till marathon 2010 kommer jag alltså även att springa i år. Mest för att få njuta av stämningen av att springa Stockholm Marathon istället för att springa ett långt träningspass. Men givetvis har jag andra mål också, förutom att njuta av loppet. Min tid från 1992 vill jag ju slå (4:10:16). 4:10 känns dock lite ojämt så målet är att gå in under 4 timmar, för att sedan nästa år gå under 3:30.

I helgen blev det både snabbdistans och långpass. Lördag 5k@4:04 Söndag 25k@5:07.

Kompression

Tekniska prylar vid löpning har jag en förkärlek för. Men någonstans blir det jobbigt att ha med sig för mycket prylar. Därför har jag nu skaffat ett tekniskt klädesplagg.


Ett par 2XU kompressionstights. Har hunnit springa två pass i dem och de känns otroligt snabba. I onsdags blev ett tänkt lungt återhämtningspass ett tempopass istället. Eftersom jag haft lite ont på baksidan av höger knä tänkte jag ta det lugnt.

När jag kom ut var det dock en helt otrolig löpkänsla, jag kände mig som att jag var längre än alla jag såg runt omkring och att jag liksom flöt uppepå marken för varje steg, jag kände mig som en snabb jätte. Det gjorde att jag inte ville sakta ner utan bara följde med den farten jag hade. Efter 5 km @4.24 försökte jag dock ta mitt förnuft till fånga och sakta ner och ta det lungt hem igen. Det gick väl sådär med 4,7 km @4.41.

Igår blev det däremot ett lågpulspass, men även det gick ganska fort 12 km @5.06%140. 17 grader och sol så det var nästan för varmt med långa tights men jag måste ändå säga att jag är mycket nöjd med mina 2XU, det är grymt sköna och det känns verkligen som att det håller ordning på benen.

Jobbmorgon

Igår blev det en vilodag då jag kände mig något sliten efter långpasset i lördags. Får ta igen det idag. 07:30 var det ut genom dörren och en riktigt fin tur i morgonsolen ut till Kista. 12k@5:17.Kändes riktigt skönt även om jag efter 3-4 km kände av baksidan på höger knä lite, en känning som jag fick efter i lördags. Men det känns inte speciellt farligt så det blir nog att springa in till stan också. Håller det här vädret i sig blir det en kanonrunda!

Långpass

Igår, lördag, sprang ut till LG, Nacka och tog en paus efter 8 km innan jag fortsatte långpasset in mot stan igen. Var ganska blåsigt och kallt, kom till och med några snöflingor, men när solen var framme värmde den skönt. 25k@5:22. Fick en blåsa under ena tån och känner mig lite seg efteråt... Blir nog ett riktigt lugnt återhämtningspass idag.

Idéer

Efter påskhelgen i Tylösand har jag fått endel konstiga idéer i huvudet när det gäller löpningen. Jag funderar på att springa långt!Jag funderar på att vid nästa tillfälle jag är på västkusten springa mellan Båstad och Tylösand. En sträcka på ca 48 km. När jag började kolla kartor och fundera på sträckning så insåg jag att sträckan har genomförts som en del i Sverigestafetten på jogg.se. Även om de då stannade i Halmstad och inte fortsatte ut till Tylösand. Det gör det ju i alla fall enklare att hitta en sträckning som går att springa.

Denna idé väckte även en annan spännade tanke på att springa långt, som jag kanske till och med försöker genomföra innan Båstad-Tylösand, vilket jag lovar att återkomma till...

Sommarhelg

Livräddartornet i Tylö Sand

Firade påsken i Halland/Skåne och det kändes som att sommarsemestern redan hade börjat. Kombinerade med ett miniträningsläger med tre dagar löpning.

Tylöbäck sätter stopp för vidare löpning på stranden

Dag 1 som synes på mobilinlägget nedan 20 km fördelat med 10 km på något kuperad Prins Bertils stig i Halmstad och 10 km på mycket kuperad Prins Bertils stig respektive Tylö Sand (själva stranden). 20km@5:03 . Efter 6 kilometer kom nog det allra största sommarupplevelsen under hela helgen och det var inte att någon badade utan det var en humla som flög in i min mun. Som tur var hann jag plocka ut den innan jag svalde.

På självaste påskafton blev det ett grymt backpass i Båstad. I samma fina väder men något mer blåst sprang vi först 2,6 kilometer nerför och sedan 3 kilometer uppför igen även om rundan gick precis som det låter, i en runda. Sprang tillsammans med A och F vilket gjorde att tempot, speciellt uppför, blev riktigt bra. Den tyngsta kilometern uppför gick på 5:35. Totalt 5,68km@4:58. Enligt GPS en totalfallhöjd på 320 meter. 160 nerför och 160 uppför.

Skulle behövt solglasögonen

Tänkte ta ett återhämtningspass på söndagen men eftersom det fantastiska vädret höll i sig så var det lätt att dra på lite extra i solen. Måste dock ha varit trött efter gårdagen för efter 6 kilometer glömde jag att lyfta på fötterna och låg plötsligt förvånad raklång på backen. Hann i sista stund dämpa fallet något med händerna. Lite blodvite i handflatorna men inget värre. Så efter att ha hämtat andan någon minut kunde jag fortsätta som planerat. 14,6km@5:14.

Tylösand

Härlig sommarrunda i Tylösand, 20km i solen! Svårt att ha det bättre!

Premiärmilen - en skitdag?

De som startat i tävlingsklassen kl 12 går i mål

Vaknade och kände att kroppen inte var helt pigg. Funderade på om det berodde på att jag höll på att bli förkyld eller om det bara var nervositet inför loppet som spelade ett spratt. Inte heller foten kändes helt bra trots vila i tre dagar efter Kista äventyret. Undrade om det var en blivande skitdag jag vaknat till, men oavsett så hade jag bestämt mig för att springa.

Funderade länge på vilka skor jag skulle ta, mina lättare skor som har hål i sulan(för att spara vikt) eller mina Elite+ som inte har hål i sulan. Eftersom det enligt banbeskrivningen skulle vara 1 km på grus och resten asfalt föll valet på de lättaskorna, trots risk för endel vattenpölar som skulle kunna komma in i skorna.

En äng som mest bestod av lervälling efter dagens slut

Hade haft funderingar på att värma upp genom att springa ut till starten men med en fot som gjorde ont och en kropp som kändes sådär blev det tunnelbana ut. När jag kom till starten så insåg jag snabbt att jag gjort fel skoval. Det mesta av startplatsen befanns ute på en dyblöt lerig äng så redan innan jag fått av mig överdragskläderna var jag genomblöt om fötterna. Men jag är ju van, det var ju precis likadant vid halvmaran i höstas (om än inte lika lerigt).

Kladdigt!

Starten för motionärerna närmade sig och jag tog av mig överdragskläderna och begav mig till starten. Hamnade i mitten av fältet då jag inte hade någon lust att försöka tränga mig framåt. När sedan starten gick insåg jag hur mycket folk det faktiskt var framför mig, tog ungefär en minut för mig innan jag passerade startlinjen efter att startskottet gått. Tur att de tar tiden efter när man passerar startlinjen.

Första 3 kilometrarna sprang jag mest och kryssade mellan alla människor och eftersom jag redan var blöt om fötterna sprang jag mycket i dikeskanten där det i och för sig var blött men inte så mycket folk. Sprang även på tå/framfot då jag var rädd om min onda fot. När det blev lite lättare att ta sig förbi löparna framför började jag återgå till mitt normala löpsteg mitt på foten utan att känna smärta. Nu handlade vägvalet mest om att undvika det värsta vattensamlingarna och den stora lervälling som kom efter 4 km eller så. Varvning efter 5 km på 22:36. Även om jag kände att jag använt en del krafter på att hitta eget spår så kände jag ändå att jag nu när det blev mindre folk kunde öka farten till 4:20 tider.

Efter att återigen passerat lervälling och jättevattenpölar, då jag inte ens brydde mig om att väja utan sprang rakt igenom, började jag dock bli trött och tappa tid. Det är den mest kuperade delen av banan och nu kände jag av det i kroppen. Viljan fanns inte riktigt att trycka på, var rädd för att kroppen skulle säga ifrån och gå in i väggen. Så på kilometer 8 och 9 låg jag strax över 4:30.När jag var förbi backarna och uppe på asfalten igen och det bara var 1 kilometer kvar vågade jag dock tro på mig själv igen och ökade så mycket jag vågade. Sista kilometern hamnade på 3:50.

Gick i mål på 44:08 och var rätt trött. Kände direkt av foten när jag gått i mål så att springa hem var inte att tänka på, det blev tunnelbanan hem också. Sedan ett skönt varmt bad och lite strech.

Plakett, vatten, kexchoklad och banan efter målgång

Nöjd med genomförandet och tiden med tanke på förutsättningarna och även om jag inte alls kände för att springa vare sig före eller efter loppet så gick just de 10 km helt ok att springa. Hade egentligen inte räknat med att vara snabb alls ännu. Men med den tiden känner jag samtidigt att jag har ännu mer i kroppen redan nu, om förutsättningarna för banan och min kropp bara är lite bättre. Ser redan framemot Kungsholmen runt!